Konstigt det där..

Det är konstigt det där med livet. Jag hade en deppig period i höstas, som jag trodde skulle bli lång och jobbig. Men jag hade folk i mitt liv som muntrade upp mig och dessutom fick mig att inse att det som hände var det absolut bästa för mig. Idag kan jag inte ens förstå att det hände först i höstas, det borde ha hänt för längesedan. Men det spelar ingen roll idag.

En av de personer som var där för mig då var Tobbe. Han muntrade upp mig med glada sms och massor av positiv energi på gymmet ( mitt jobb där han tränade ). Jag kunde bara inte låta bli att le och vara glad när han kom in för att träna. Han hade alltid nått roligt att berätta och var alltid på otroligt bra humör.

Det tog inte lång tid innan jag förstod att jag ville ha honom i mitt liv. Men jag skulle flytta till Göteborg som jag drömt om så länge så vi bestämde att ha kul så länge det varade. Inget som någon av oss kunde hålla. =P

Den dag vi fick veta att jag var gravid var en dag med väldigt blandade känslor. Vi är unga och har inte varit ihop så länge. Men valet var inte svårt alls. Vi älskar varandra och det är det som betyder nått. Och om ca 7 månader har vi våran egna lilla familj. Och jag är helt övertygad om att Tobias kommer att bli världens bästa pappa! Och även nu när jag ligger här och håller tummarna att jag inte kommer må så här hela graviditeten, kan jag inte låta bli att vara på bar humör när jag är med honom. Han får mig alltid att le och hans positiva energi smittar av sig. =) Det jag försöker förklara är att han är underbar! Jag har aldrig ens kunnat drömma om att träffa någon som honom. Och nu är han min idag, imorgon och föralltid. <3