Allt såg bra ut idag också. Hennes hjärta tickade på så fint där inne =) Läkaren förstod hur jobbigt jag har det och kollade om jag öppnat mig. Men allt var helt oförändrat sedan en månad tillbaka. Då sa dom till mig att jag kunde föda närsom och var tvungen att ta det jätte lugnt. Sedan har jag haft värkar till och från hela tiden efter det. Så fort jag rör på mig får jag ont. Men det har tydligen inte hänt nått alls. Läkaren ringde iaf upp till förlossningen och kollade om dom kanske kunde sätta igång mig ändå. Eftersom att jag har det som jag har det. Men dom sa nej. Så hon sjukskrev mig och bad mig ta det lugnt. Fortsätta med alvedon och varma bad. Splittrade känslor över det. Det är bra att hon inte kommer för tidigt så att hon hinner bli riktigt klar innan. Men samtidigt orkar jag inte ha så här ont längre.
Jag tröstade mig med att köpa en pizza på vägen hem och även stanna till på ica och handla lite. Pizzan var jätte god och jag känner mig lite mera nöjd nu när jag sitter här och har ont som vanligt. Sedan kändes det ganska bra att gå in på ica och handla också. Kände mig lite som en människa igen. Nej, nu ska jag ta det lugnt hela kvällen. Ska hoppa ner i ett varmt bad och se om det onda släpper lite. Sedan ska jag nog gå och lägga mig. Har inte sovit i natt så det skulle vara väldigt skönt att få lite sömn =)
Gumman jag förstår verkligen att det är blandade känslor då man har så ont. Du är en hjälte gumman och hon är SNART hos er. Då kommer all den här smärtan kännas värt det tusen gånger om och ni kan ta er ut varje dag på mysiga promenader med vagnen. Du kommer känna dig mer levande än någonsin. Jag som i slutet av graviditeten och efter förlossningen sa att jag aldrig mer ville gå igenom detta, sitter ju faktiskt nu och njuter av att vara gravid igen. Man glömmer fort ;-)
SvaraRaderaDu skrev i ditt tidgigare söta inlägg frågan om när man känner sig som en mamma? Och det är säkert väldigt olika och visst borde det väl vara när man själv känner sig som en mamma...För mig gick det inte upp förrän hon låg där på magen den 4:e oktober. Kärleken till sitt barn är obeskrivlig och helt fantastisk...och tänk att den där kärleken redan börjar så tidit som under graviditeten...innan man ens fått träffa sitt under. Barn är livet! =) Massa kramar till dig!