Jag känner mig ofta galen och konstig nu för tiden. Det har mycket med graviditets hormonerna att göra. Humöret går upp och ner och jag är ofta ledsen utan att veta varför. Men även om man inte har massa hormoner som springer i kroppen så är kärleken bra konstig.
Enligt mig är det en känsla som inte går att förklara helt även om man upplevt den. Man gör saker man aldrig skulle göra annars. Säger saker man trodde att man aldrig skulle säga. Delar med sig av tankar som man skulle hålla hemliga. Låter sig bli en del av någonannans liv. Lämnar en liten ensam del av sig själv och låter sig bli älskad. Man gör sig så extremt sårbar bara för känslan. Hoppet om att aldrig mer vara ensam. Att få dela hela sitt liv, allt bra, dålig, jobbigt, sorgligt och underbart med just den personen. För han/hon är den person som du vill lägga all din kärlek på. Bra konstigt egentligen... eller vad säger ni? Har ni hittat den där speciella personen? Det har iaf jag. Och om jag får som jag vill, ska jag dela allt med honom resten av mitt liv. <3
Ja kärleken är både svår och fantastisk på samma gång. Jag är helt säker på att det kommer gå jätte bra för er! Ni är så gulliga mot varandra och kompletterar varann såå bra. En graviditet är inte lätt med alla hormoner som styr ibland... men ni har snart klarat av 9 kanske både jobbiga och underbara månader och det ska ni vara stolta över ♥♥ Ses snart gumman! Kram
SvaraRadera